Stop Destroying Videogames: EU-kommissionens svar, och varför kampen fortsätter

Det var en av de mest efterlängtade händelserna för spelarsamhället. Den 16 juni 2026 lämnade Europeiska kommissionen sitt officiella svar på det europeiska medborgarinitiativet (ICE) "Stop Destroying Videogames". Domen: ingen ny lagstiftning i nuläget. Genomgång, och varför detta inte är slutet på historien.

Bakgrund

Initiativet föddes i kölvattnet av Ubisofts nedstängning av The Crew 2024 och krävde att utgivare ska vara skyldiga att hålla sina spel i ett spelbart skick efter att det kommersiella stödet upphör (offlineläge, community-servrar med mera). Drivet bland annat av Ross Scott klarade det alla nödvändiga trösklar:

• inlämnat till kommissionen den 26 januari 2026;
• 1 294 188 verifierade underskrifter (cirka 1,3 miljoner);
• trösklarna uppnådda i 24 medlemsstater.

Ett giltigt ICE förpliktar kommissionen att svara, men inte att lagstifta.

Vad kommissionen svarade

I sitt svar av den 16 juni 2026 (meddelande C/2026/4110) anger kommissionen att den i nuläget inte avser att föreslå den efterfrågade generella skyldigheten att hålla spel spelbara efter att kommersialiseringen upphört: den bedöms som oproportionerlig. Immateriella rättigheter och tredjepartslicenser utgör ett centralt hinder i resonemanget, tillsammans med näringsfriheten, kostnader, affärshemligheter, cybersäkerhetsrisker och spelens tekniska mångfald. Kommissionen betonar dessutom att EU:s konsumenträtt redan erbjuder garantier för spelare.

I stället för en lag åtar sig kommissionen att:

• senast slutet av 2026 inleda en dialog med branschen och konsumentföreträdare för att utarbeta en frivillig uppförandekod för hanteringen av spelens "avveckling";
• integrera frågan om spelens avveckling i tillämpningsrapporten för direktiv (EU) 2019/770 om digitalt innehåll;
• arbeta med organisationer och myndigheter för att göra konsumenternas befintliga rättigheter bättre kända.

Vad initiativet ändå uppnådde

Det vore fel att skriva att namninsamlingen "inte tjänade till något". Den lyckades med det som namninsamlingar ibland förmår: öppna dörrar och sätta ett ämne på dagordningen. Konkret: 1,3 miljoner verifierade underskrifter, ett möte med kommissionen, en offentlig utfrågning i Europaparlamentet (16 april 2026), en debatt i plenum (21 maj), det officiella erkännandet av problemet med spelens avveckling, dess integrering i uppföljningen av direktiv 2019/770, samt en varaktig politisk och medial grund i Europa. Det den inte gav upphov till är den efterfrågade normen.

Vår analys: en förutsägbar risk, och den verkliga hävstången finns någon annanstans

Risken med detta svar gick att förutse redan innan beslutet. Att direkt kräva en generell skyldighet att upprätthålla spel innebar att välja den arena där branschen hade de starkaste argumenten: immateriella rättigheter, tredjepartslicenser, näringsfrihet, kostnader. Vad gäller den "frivilliga uppförandekoden" manar branschens historia av frivilliga åtaganden till försiktighet vad gäller dess faktiska räckvidd.

Det som följer måste träffa rätt: mindre att skapa nya rättigheter än att tillämpa de som redan finns, bevisa missbruk, och påverka de lagtexter som är under utarbetande:

• Direktiv (EU) 2019/770 (digitalt innehåll) och rätten kring oskäliga avtalsvillkor gör det redan möjligt att bestrida praxis som godtycklig uppsägning eller ensidig ändring utan garantier.
• RGPD och DSA ställer, var och en inom sitt faktiska tillämpningsområde (behandling av personuppgifter för den ena, förmedlingstjänster för den andra), krav på transparens och lojalitet som kan åberopas mot vissa metoder inom branschen.
• Den framtida Digital Fairness Act (förslag aviserat till slutet av 2026) riktar in sig på dark patterns, beroendeframkallande design, prenumerationsfällor och digitala avtal. Vi kräver att den ska omfatta de problem som är specifika för spellicenser: information före köp, ofördelaktiga ändringar, åtkomsttid, tjänstens upphörande och gottgörelse. Detta införlivande, liksom det för återförsäljning eller bevarande, förblir ett krav att driva, inte ett redan säkrat innehåll i förslaget, och det är nu, medan texten skrivs, som man måste påverka.

Namninsamlingen öppnade dörrarna och satte ämnet på dagordningen. Frågan är nu hur man omvandlar denna uppmärksamhet till juridiska ärenden, konkreta krav och en varaktig maktbalans. Det är nu morgondagens lag avgörs.

Källor: Europeiska kommissionen, svar på ICE (16 juni 2026) · Initiativets officiella sida.

Officiella referenser

• Europeiska kommissionen, svar på ICE "Stop Destroying Videogames"
• Meddelande C(2026) 4110 slutlig av den 16 juni 2026, fullständig text (PDF, på engelska)